... åt mina kära medkursare. Lite självförvållat, jag tror jag har tagit på mig rollen som det. Det gör mig ingenting, men nånstans på vägen försvinner jag. Kanske därför som jag varit lite småirriterad nu. Vissa har förväntningar på mig att jag ska göra vissa saker, jag blir obstinat och gör precis tvärtom. Jag är ju den snälla, den som vill alla väl. Så blir det dåligt samvete när jag gör tvärtom. Dock måste jag lova mig själv att sluta med det. Jag umgås med vuxna människor, fullt kapabla att ta hand om sig själva. Det kanske är jag som behöver bli omhändertagen??
Åh, jag vill inte sitta med läkemedelsräkning... Jag tycker det är så svårt. Jag vill gå och handla roliga saker till hemmet. Gå och ha lite roligt. Det ska jag ha i helgen. Hoppas jag.
Oj, måste visst flytta på mig...
Hej då
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar