Jag blev ju godkänd på mittbedömningen. Kändes nästan pinsamt hur de "hyllade" mina framsteg. Ja, jag kan den basala omvårdnaden. Den är inte svår. Jag tycker om de små tanterna och farbröderna. Men det är allt runtomkring som jag tycker är svårt. Jag hoppas bara att jag inte tycker det är lika svårt nästa praktik, eller praktiken efter den. Och sista praktiken förväntas jag kunna allt sånt. Idag fick jag dra upp medicin till en intramuskulär spruta. Nu i efterhand inser jag att det var massor jag glömt, till exempel kolla att medicinen såg bra och fin ut. Nu hade jag en SSK bredvid som talade om allt, och jag gjorde. Behövde dock inte injicera, tacksam över att få titta på.
Har åkt bil till praktikplatsen varje morgon denna vecka, kommer väl att gå nästkommande dagar. Men det märks direkt att jag inte rört på mig lika mycket som tidigare. Så jag tog Hagbyrundan på väg hem. Nästan en timme. Det var skönt men blev lite kallt mot slutet.
Den andra praktikanten blev inte godkänd. Jag kan förstå det till viss del. Hon vill nog inte riktigt vara där alls. Hon är mer analytisk än jag, och vissa saker verkar snappar hon upp galant. Men hon är anonym, märks inte så mycket. Jag känner själv att jag tar mer plats, jag frågar mer och så. Försöker hålla mig lite i bakgrunden men hon är inte speciellt framåt själv. Och då blir det som det blir tyvärr.
Nä, jag måste gå och diska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar