Jag känner mig faktiskt som en riktig surkärring ibland. Ofta är det maken som får ta allt. Jag märker på mig själv att jag allt mer hugger, försöker hitta saker att skälla på. Jag vill absolut inte vara en sån människa. Eller så har jag blivit just en sådan.
Kanske vill jag provocera för att få fram en reaktion, att vi ska bråka om både det ena och det andra. Jag själv anser att den kategorin är sund i ett förhållande, medan maken tycker att man ska hålla truten så det försvinner av sig självt. För att förtydliga har vi inte bråkat, vi har inte varit sura på varandra, det är inte därför jag skriver. Enbart som en reflektion på mitt eget beteende.
Sitter och skolkar från disken gör jag just nu... Har fortfarande sovrum, kök och hall kvar att städa innan kursarna kommer. Nä, det är nog bäst att bara gå.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar