Jag sitter här och gråter för att jag ska ringa till rektorn. PMS skulle jag tro att det är. Rektorn har skickat ett trevligt brev till mig och vill att jag ska ringa, och det ska jag, måste bara torka tårarna först. Varför ska det här vara så innerligt jobbigt?? Har jag gjort fel, ska jag fortsätta vara i Stockholm och plåga elever?? Ska jag fortsätta harva så som jag gjort nu?? Jag vet ingenting...
Åh, varför ska jag vara så himla velig för?? Det är väl inga problem egentligen alls? Jag har bara beslutat mig för något annat! Ska det vara så konstigt?? Känns som att jag satt mig i en riktig soppa... Känner mig riktigt patetisk just nu *skratt*...
Äh, bara att ta mig i kragen, jag behöver ju inte direkt prata med honom igen...
Och det är ingen fara med mig, det här klarar jag!
Hejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar