Ibland undrar jag hur livet sett ut om allt varit annorlunda. Hade jag varit lyckligare då? Vem vet? Idag är jag arg och ledsen, jag fattar inte varför kommunikationen ska ligga nere. Av nån jävla anledning får det andra mig att känna mig nedvärderad. Det gör inte självkänslan bättre, just nu ligger den inte ens vid ytan och kippar efter andan. Jag lever mitt liv för alla andra, det känns som jag själv inte existerar för min egen skull. Åh denna självömkan...
Jag blir svartsjuk, ja jag blir svartsjuk, på att det andra tar upp mer tid än jag. Men när ingen närhet fås blir jag ledsen. Jag fattar inte varför jag finns kvar, som en trasa vilken vridits ur med diskvatten... Ska det va så här? Jag är inte nöjd. Nä, jag är inte nöjd. Men hur blir jag nöjd då? Bäst jag tar reda på det.
Kanske ta en glass då?
Eller fortsätta att riva tapet??
Hejdå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar