Det känns som att jag ganska ofta skriver hur trött jag är. Idag är precis en sådan dag. Kom till jobbet halv tio efter att ha varit till KD för att hämta lite spillning. Mi frågade hur det var med mig och jag började nästan gråta, fast jag egentligen inte hade någon anledning. Bara trött... Hade väl en släng av den gamla vanliga självkänslakrisen också. Känner mig korkad och ovanligt dum ibland, speciellt när jag inte ha så mycket koll på läget. Och Ma har fixat och donat, jag önskar att hon är ansvarig och alla ser henne som ansvarig så hon är väl det. Nu kommer den där självkänslan igen...
Har precis lämnat en liten Isa tillbaka till sin matte. Hon blev nog glad när matte kom och hämtade henne. Fast det var nog lite kul här också, märgben är smarrigt! Och så var ju vi och hälsade på Smilla också, alltid lika kul.
I morgon fyller jag visst år. Verkar som att det blir den försa födelsedagen helt själv. Inte för att jag är så ledsen över det, men det är lite tråkigt...
Och He, jag älskar dig. Jag är ledsen om jag är jobbig och gråter ibland. Det är då jag behöver ditt stöd. Jag hoppas jag inte fått dig att tvivla, men jag var tvungen att få det ur mig. Jag vill inte tvinga dig (och jag vill inte att du ska känna dig tvingad), och jag vet att du inte vill tvinga mig = moment 22.
Men nu är det vår, koltrasten sjunger och bofinken kvittrar! och ejdrarna har kommit till Bråviken! Klart man ska vara glad då! Önskar bara jag inte var så trött...
Kanske jobbintervju på påsklovet! Vi får se
Nu ska jag gå och sova.
Kram Helena
